Vet att det är sjukt längesen jag bloggade.
Mitt liv är helt enkelt inte tillräckligt intressant för dela med mig av.

Fast nu blev jag lite frågande över en grej så jag kände mig tvungen.
Någon kanske kan svara.
Eller så kan någon inte det.

I morgon är det premiär för nya Hotel Clarion Post vid Centralstationen.
Detta ska firas med en stor gratiskonsert för göteborgarna. Fantastiskt initiativ tycker jag och säkerligen många fler. Jobbigt tycker Västtrafik. Jobbigt eftersom dom måste stoppa spårvagnstrafiken vid Drottningtorget i två timmar. Det ÄR jobbigt det förstår jag. Av mängder av olika skäl.
Konserten har dock blivit godkänd på högsta politiska nivå.
Denna gången.

Initiativtagaren till konserten hade velat göra detta till ett återkommande årligt evenemang. Men se, det gick ICKE. Det här är tydligen någonting som ställer till det något så vansinnigt att man bara klarar av att hantera det en enda gång.

Men jag undrar...
Varför kan man stoppa spårvagnstrafiken VARJE år på Valborg när det ska köras lastbilar med studentspex på flaken?
Varför kan man stoppa spårvagnstrafiken VARJE år när det ska springas ett helt varv kring staden?

Här gör någon något riktigt bra. Och vill dessutom göra om det flera gånger. Och så blir det nej.
Jättekonstigt säger jag.

Nu är det jul igen! Snart åtminstone. Mycket mer snart än vad det känns som.
1:a advent är på söndag. Denna söndagen. Nästan fortfarande sommar ute. Men det hjälps inte.
Det är dags att förstå. Att julen kommer alldeles strax.

Hemma på min gata i stan är julen redan här.
Och hela helgen kommer ägnas åt julfirande med både julbord och julfest.
Tillsammans med de bästa kollegorna som kan hittas.

Kommer bli grymt =)

Jag tänker nu klaga. På folk som klagar. Och då inte på folk som klagar på saker som är värda att klaga på. För sånt finns. Jovisst.
Som att klaga på Västtrafik till exempel. Eftersom jag brukar göra det så är det okej.
Och ifall man blivit orättvist behandlad. Eller om någon annan har. Det är också okej att ha åsikter om saker och ting.

Men att HATA måndagar?
Varför?
Hur kan man HATA måndagar?

Måndagar är fantastiska dagar.
Det är första dagen på en helt ny veckas möjligheter - nej, jag är inte sektledare. Men så är det.
Det är dessutom en grymt bra möjlighet att se tillbaka på förra veckan och se till att låta bli att göra om samma misstag som då.
Förutom detta så är det ju faktiskt fortsättningen på ditt liv.
Precis så som varje ny dag är.

Jag tycker nog mest att det har att göra med vad man har för inställning till sitt liv.
Och om man HATAR måndagar - då tycker jag att man ska se över sin vecka. Ordentligt.

Alla har ett val. Och man kan välja att göra något bra av sin dag.
Även om dagen är en måndag.

Jag vet att det är onsdag idag.
Så ni förstår säkert att detta var viktigt för mig.

Inte bara för att det är mitt första inlägg på LÄNGE utan också för att jag helt uppenbart tänkt på det i tre hela dagar.

Ha en härlig torsdag hörrni!

Tiden går visst lite fort. Det har redan gått över en månad sedan vi kom hem och jag har fortfarande inte lyckats uppdatera bloggen med resan.

Well.. Här kommer del två. San Fransisco.

Lämnade rätt motvilligt Las Vegas mitt på dagen 9/9 för att åka vidare. Satte oss på planet och fick uppleva min värsta flygresa någonsin. Jag är inte flygrädd. Men då var jag rädd. Livrädd. Turbulens hela vägen och högst otrevliga ljud från planet. Usch, usch, usch. Men fram kom vi och till hotellet gick allt lika smidigt som allt annat i det där landet. För att vara suckers for luxery fick vi ändå nöja oss med något mindre luxery i ett par nätter. Men sjukt trevlig personal, rent och fint och ett grymt mysigt frukostställe 20 meter bort väger upp rätt bra.

Eftersom vi kom fram rätt sent på kvällen bestod första kvällen mest av mat, vin och sömn. Vaknade dag två och satte igång med att försöka se hela San Fransisco på 15 timmar. Det gick rätt bra faktiskt. Tog oss ner till Pier 2 och Farmers Market helt själva - lite hjälp av elbussen bara. Tog spårvagnen vidare till Pier 39, åt lunch på fantastisk resturang med utsikt över havet och Alcatraz. Hoppade sedan på utflyktsbussen, översta våningen utan tak såklart, för två timmars sightseeing över resten av stan. KALLT! Åk ALDRIG till San Fransisco utan att ta med ordentligt med kläder. ALDRIG! För det blir kallt. Svinkallt. SÅ kallt att vi, framme vid Golden Gate-bron, fick använda hela vårt kvart-besök åt att hänga i giftshoppen och shoppa hemska, fula men varma vindjackor. Lyckades i allafall tina ner oss något på vägen tillbaka och fick sedan raskt promenera bort till Pier 35 för att hoppa på båten som skulle ta oss ut till vårt kvällsbesök på Alcatraz. Så himla kul att se. Eller kul och kul. Men spännande och intressant. Helt klart en av höjdpunkterna på hela resan.
Dagen avslutades sen, något tipsy, med mat och vin - mycket vin, på piren.



Nästa dag var det dags att röra lite på oss igen. Så vi letade upp vår förbokade hyrbil, en svart pärla, som skulle ta oss till Calistoga - Napa Valley. Vi trodde att vi skulle åka via Oakland Bay Bridge men vår snälla vän Garmin tog oss i stället via Golden Gate och vi lyckades äntligen ta lite fina kort. Utan fula vindjackor och i strålande sol. Kom fram till Calistoga efter ungefär två timmar och blev kära. Så otroligt vackert. Världens sötaste lilla by med de mest fantastiska omgivningar. Hotellet, där vi fått sviten, var så mysigt. Litet och charmigt och vi ville bara stanna minst en vecka. Tyvärr kom vi fram lite för sent på kvällen för att hinna med någon vinprovning men det fixade vi förstås till själva. Vin fanns det gott om. Efter middag på en resturang belägen på byns enda gata blev det kvällsdopp i poolen och sen sov man som en prinsessa.

Morgonen därpå serverades det frukost på verandan och sedan var det dags att åka igen.
Tillbaka till San Franscisco för en avslutande eftermiddag och kväll.
Vi hann faktiskt med lite egen sightseeing med promenad upp till Nob Hill. Sedan letade vi oss fram till The Cheesecake Factory. Fick plats på uteserveringen på högsta våningen med utsikt över Union Square och fick i oss både god middag, gott vin och riktigt god cheesecake till efterrätt.

Kvällen blev tidig för att orka upp kl halv-fyra-MITT-i-natten för att ta tidigt morgonflyg till vår sista anhalt på resan. Dallas.

Mer om det en annan dag.
Kan ta ett tag.
Som ni nog har märkt.

Tiden går verkligen sjukt fort. Känns redan helt löjligt längesen vi var där. I Las Vegas. Och det är faktiskt precis en månad sedan idag som vi traskade runt på The Strip och kollade in på varende hotell som fanns.

Har tagit lite tid att få till en uppdatering. Lite för lite tid, lite för lite ork och lite för mycket att smälta.
Men, here it comes.

Landade i Las Vegas på kvällen den 6/9 under den längsta födelsedag jag, förmodligen, någonsin kommer uppleva, 33 timmar lång blev den. Resan tog ca 20 timmar. Rätt trötta var vi. Men lyckliga. Såklart.
Kom in på vårt hem för de närmsta dagarna, Bellagio, och blev kära. I lyxen.
Roomservice beställdes. Duschen intogs och sen hände inte mycket mer den dagen.

Vaknade till utsikten över Bellagios poolområde, Hotell Arias fönsterpustning och staden Las Vegas. Har mått sämre. Efter lyxig frukost vid poolen väntade upphämtning av limosin som tog oss till flygplatsen för en helicoptertur till Grand Canyon. Åker ni till Las Vegas så missa INTE det. Helt fantastiskt! Grym guide och full valuta för de ca 2500 kr det kostar för den 3 timmar långa utflykten.

Eftermiddagen bestod av besök hos grannen Planet Hollywood och Sephora-shopping, efter det lite skrubb och smink och sen middag. Två och ett halvt år tog det, men sen fick Hani ÄNTLIGEN återbesöka Max Brenner och äta chokladpizza. Fast först middag bestående av mat på samma ställe. Förstås.
Efter ett par glas vin är det ju kanske lite sådär med att uppskatta avstånd och vi bestämde oss för att promenera till längst ner på stripen, till Stratmosphere för att kolla utsikt. Vi gick och vi gick och vi gick och kvällen blev natten, männsiskorna vi stötte på såg mindre och mindre pålitliga ut och vi kom liksom inte så mycket närmre. Men skam den som ger sig. Vi knallade på. Till sist kom vi fram och jag ägnade ca en och en halv timme åt att försöka bemästra min höjdrädsla med medföljande hand och fotsvett. Överlevde och åkte (taxi) hem och sov gott i lyxiga sängen på fina hotellet.

Dag två startade med ett besök i bufféresturangen med en RÄTT bastant frukost. För att klara av resten av dagen efter det så kände vi oss tvugna att spendera ett par timmar vid poolen tillsammans med våra två kompisar, Frozen Strawberry Daiquiri och Frozen Pina Colada. Det gick bra, vi återhämtade oss och kunde sedan fortsätta dagen med egen sightseeing runt Las Vegas. På hotellet New York New York gjorde vi ett längre stopp för att åka hotellets egen bergochdalbana. Trodde jag skulle dö. På riktigt på riktigt. Kommer nog aldrig kunna ta en "vanlig" bergochdal-bana på allvar någonsin igen.

Sista Las Vegas-kvällen spenderades på The Venetian med middag på tjusig, dyr och fruktansvärt dålig italiensk resturang med finfin utsikt samt ett besök på supercoola nattklubben The Bank, belägen i vårt hem. Bellagio. Avslutade med snabb insats vid roulettbordet och en vinst på 500 dollar. Tackar!

Dags att sova. Dags att vakna. Dags att åka vidare.

Hade lätt kunnat stanna en vecka till. Och som vi hade mått bra om vi gjort det. Fast vi skulle ju ändå vidare. Inte hem. Så vi klarade av det med.

San Fransico nästa. Och den storyn får vänta lite till.

Nu är det dags att gratta världens bästa lilla stora syster.

Jo tack, Håkan Juholt.

Här har man hört att Socialdemokraterna tyckte sig representera saker som rättvisa för alla, ta från dom rika och ge till dom fattiga, låt staten bestämma så löser sig allt osv osv...

Och så kommer du, EFTER allt som Mona Sahlin redan har gjort för att förstöra för er och ert parti, och låter staten betala din hyra.

Varför undrar jag?

Hade du inte råd med 7250 kr per månad?
Tjänar du kanske lite för lite?
Är det så att du kanske ger bort halva din lön till de som inte har riktigt lika mycket, och därför var tvungen att låta MIG betala för dig?

Förmodligen inte.

Förmodligen kände du bara som de flesta gör - att mycket vill ha mer.

Problemet är ju bara att du inte riktigt är i en position där du kan stå för det.

Men tack.

Kanske du har hjälpt någon mer att förstå vad ni egentligen representerar.

Helt sjukt!
Tjejen har rätt bra lungkapacitet.

(stavas det så?)

Skit samma.
Hon kan nog prata rätt så snabbt också.

Lyssna. Länge. Hela låten. Minst.



Det är bra att läsa bloggar. Man hittar sånt här då =)

Snart, jättesnart, men absolut inte idag kommer ett inlägg om hela resan. Med bilder. Förstås.
Men först måste jag smälta det hela (= retuchera bilderna så att dom går att visa).

Idag tänker jag bara berätta att jag varit med Liseberg med familjen.
Och jag har åkt både Balder och Atmosfear.
Trodde jag skulle få en hjärtattack innan. Men jag lever och tyckte faktiskt inte dom var nåt speciellt otäcka alls.
Fast jag är allt lite granna stolt över mig själv ändå.
Gratis KBT kallar Mango det för.
Han kan ha rätt.
Känner mig mycket modigare nu.


Efter att ha gått med kameran parkerad i väskan i två veckor hade jag inte ritkigt koll i morse och gick därför till Liseberg utan någon kamera. Därav bild-lån i från Googles bildsök.
Gick ju super det med.

I LOVE AMERIKATT! I almost wanna marry amerikatt (eller åtminstonne en trevlig och snygg manlig invånare) Efter tre dagar i Las Vegas, två dagar i San Francisco och en dag i Napa Valley så känns det som man varit på tre olika resor. Kontrasterna är, kanske inte helt enorma, men iallafall ganska så stora. Sagornas värld i Las Vegas med glitter, mer glitter och totalt överflöd. San Francisco, världens tredje mest besökta stad som är så mycket större än vad man kunde tänka sig. Och så mycket finare. Bohemiskt, stort och vackert. Och till sist (än så länge) Calistoga, Napa Valley, landsbygd, tyst och lugnt med den vackraste natur och de finaste omgivningar jag sett på väldigt länge. Kan inte klaga på mycket alls just nu. I morgon åker vi tillbaka till San Francisco. Efter det är det dags för Dallas och Southfork. Japp, loving Amerikatt!

Avslutar Las Vegas vid poolområdet pä Bellagio. Rummet är utcheckat och vi är klara för avgång till San Fransisco om ett par timmar.. Enda som återstår är ett par dopp i poolen och varsin iskall drink. Blir nog en strawberry daiquiri för mig. Frozen naturligtvis. Har haft tre helt grymma dagar och har hunnit med sjukt mycket på kort tid. Äkta roomservice, lyxhotell-style. Helikoptertur över Gran Canyon som avslutades med flygning över The Strip. Studiebesök på alla casinon värda att besöka. En lååång promenad i helt fel kvarter mitt i natten. Ett heligt ögonblick för Hani när hon, efter mer än två års väntan, fick sin chokladpizza på Max Brenner. Bergochdalbana runt New York. En roulettevinst. Ett besök på grymmaste klubben jag sett, The Bank. Massor av grymt god mat. Synen av en naken (förutom ett par urtvättade kallingar), förvirrad gubbe som, med bettskenan i handen, blev eskorterad till sitt rum från lobbyn av hotellets vakter. En hel del dopp i poolen. Och massor mer. Nu dags att åka vidare. Återkommer.